Ord för Sverige – i Jordanien!
För många år sedan fick min fru och jag vara med om en gripande händelse i Jordanien. Efter ett möte i Amman gick jag min vana trogen ner till åhörarna för att prata med dem. Då kom en ung jordanier till mig och sa: “I have something to tell you.” Hans engelska var dock så usel att jag viskade till Gud att jag inte förstod vad mannen sa. Då helt plötsligt började denne prata flytande, kristallren svenska: “Jag har något att berätta för dig.”
Min fru stod alldeles bredvid mig i folksamlingen så att vi var två svenskar som fick ta emot budskapet. Mannen sa så här: “Gå hem till ditt land och hälsa Mitt folk, allt Mitt folk, att Jag, Herren, har tänt en eld som brinner från Smygehuk i söder – tänk att en arabpojke säger det här! – till Treriksröset i norr och från Göteborg i väster till Stockholm i öster. Du har så ofta sagt att det kommer en tid och nu måste du börja proklamera att denna nya tid redan har börjat.”
Det var ett omskakande budskap och jag visste inte riktigt hur jag skulle föra ut det. Men sedan hände det något så häpnadsväckande under en predikantvecka i Stockholm att det fick mig att slutligen föra ut den unge jordanierns profetia. Under mötet gav en för mig okänd missionär en liknande berättelse med några egna tillägg och modifikationer. När jag hörde det, blev jag nästan arg och reagerade därefter. Därför sa min dåvarande chef på Ibra-radio: “Det finns flera än du som Gud talar till.” Han sa också mycket bestämt att jag genast måste gå upp och berätta vad jag hade fått höra. När jag protesterade, sa han med allvar i rösten att jag måste, annars skulle jag begå ett tjänstefel. Då gick jag snällt upp och berättade, och det märkliga var att det genast blev en väldigt härlig atmosfär av Guds närvaro. Det var rätt tid och tillfälle att börja sprida detta viktiga budskap.
Det var dock en sak som vi inte riktigt förstod: vi satte inte i gång att arbeta enligt profetian. Vi tänkte att nu var det bara att vänta och se hur Gud skulle agera. Vi skulle hoppa in i matchen, när Han klart och tydligt kallat oss till den. Med åren har jag lärt mig att det inte är riktigt så det går till, utan att vi måste lyda direkt och börja förkunna för folket enligt de profetior vi fått ta emot. Därför har mitt budskap för Sverige under en längre tid varit: “Sverige, Sverige, du måste vända åter till Gud. Du måste tro på hela Bibeln.”
Gång efter annan har jag också sagt att jag själv är väldigt lycklig över att jag tror på hela Skriften. Jag tror på allt ända ifrån Bibelns allra första ord som i den svenska versionen är “I”, “I begynnelsen” och till den sista bokstaven “a” i ordet “alla”. Jag tror självklart också på alltihop däremellan. Därför menar jag att där har vi begränsat Guds Ande genom att säga: “Det här är inte Guds Ord, det där är inte Guds Ord. Och så där säger Paulus bara därför att han var kvinnofientlig eller vad vi nu hittar på.” Detta är en farlig väg att gå, för Bibeln varnar oss för detta slags förvrängningar. Därför har mitt budskap för Sverige under en lång tid handlat om att det nu är dags för det svenska folket att helga sig och för de svenska kristna att lyssna in vad Gud vill säga och göra. Och det är just därför som jag gång efter annan i min förkunnelse, ibland även i skrift, har manat mitt folk att återvända till Gudsordet, till tron på hela Gudsordet. Nu är dags för Sverige att inta det som Gud lovat oss i Sitt Ord och genom Sina profeter. Det är dags att vända om, för Herrens eld brinner redan med full styrka och kraft.
Ett budskap för var och en
Som jag berättade i min förra artikel, har jag fått ett budskap från Gud för Sverige och framför allt för den svenska kristenheten: “Böj er till Herren på nytt.” Jag har också ett särskilt budskap för de svenska politikerna och det har jag framfört vid flera offentliga möten: “Ni tror att ni är stora och bestämmer över allt. Men ni glömmer att ni har vänt Gud ryggen och genom att göra det, drar ni olycka över landet.” Det är nog inte många predikanter som vågar säga det men jag har gjort det. Jag menar att vi är så rädda. Vi ska vara politiskt korrekta för att vi inte sarga oss själva. Vi ska vara religiöst korrekta och hålla med om allting utan att ifrågasätta något och utan att fråga om det står så i Skriften. Det är där vi måste vända oss om. Vänder vi inte om, kommer Guds straffdomar över landet. Jag talar inte så ofta om straff eller att Gud står med knutna nävar, för det gör Han inte. Jesus står där med öppna sårade händer och frågar: “Får Jag läka dig, får Jag föda något nytt i dig, får Jag ge dig någonting.”
Mitt budskap är alltså en traditionell väckelsepredikan: Vänd åter till Gud, vänd tillbaka. De flesta i vårt land har en kristen uppfostran oavsett att de vet det eller ej. Vi i kyrkan är politiskt korrekta och försiktiga. I och med detta har kyrkan svikit sin första kallelse. För att passa in i det politiska mönstret säger vi att vi välsignar homosexualitet och samkönade äktenskap, vi välsignar allt det som inte Gud välsignar. Allt det välsignar vi. Därför har jag vid några tillfällen sagt till predikanter: “Vad ska ni svara när ni, jagade i helvetet, hör människor som är förtvivlade och förlorade därför att ni har undervisat dem fel.” Ja, vad ska de ansvariga svara då?
Jag hade för några år sedan en fruktansvärd syn. Jag önskar att jag hade sluppit den. Först såg jag några härliga saker som Gud kan göra, men sedan tvingades jag att vända blicken neråt. Jag såg korset. Golgata kors har ju en stam som är en förening mellan den syndfulla jorden och den syndfria himlen. Men det finns också en tvärgående gren som visar bredden, alltså både de som säger “ja tack” och de som säger “nej tack”. Där såg jag den rövare på korset som sa: “Herre, tänk på mig när du kommer i Ditt rike.” Jag såg också hur Jesus svarade: “Idag ska du vara med mig i Paradiset.” Och jag såg i en vision hur denne rövare lämnade sin sargade kropp och gick in i den himmelska världen. Sedan tvingades jag att titta åt vänster där den andre rövaren hängde förbannad och hatad och ropade: “Om du är Herre, så hjälp Dig själv och oss.” Och plötsligt vred han sig för att slippa möta Ljuset och sedan bara försvann med ett förskräckligt skrik. Det var som om ett par händer tvingade mitt huvud åt annat håll så att jag blickade rakt in i de förlorades värld. Det var något av det mest fruktansvärda jag någonsin betraktat. Jag såg alltså förkunnare som inte var värda att kallas förkunnare för de hade lurat folk genom att göra om budskapet i Boken och förändrat det till något annat än vad det är. De jagades nu av sargade människor som var förlorade, därför att de trott på de skolade prästerna och predikanterna när de sagt att Gud är nådefull och barmhärtig. Men de hade ingen aning om att Gud också är helig. Det var full kalabalik där och jag var glad att min blick vändes uppåt. Där såg jag en vitklädd skara blodtvagna människor. De var märkta av livet, sargade av allt det syndfulla här på jorden, men nu var de renade i Jesu blod. De sjöng och lovprisade Herren med en oerhörd styrka. Den här synen lyfte jag sedan upp i ett möte och när jag talade över den, såg jag att den skakade många precis som den gjort med mig.
Denna syn klargjorde ytterligare vikten av det budskap jag fått för Sverige. Den gäller var och en av oss och inte minst predikanterna. Det är ju de som fått uppgiften att följa Jesu exempel och leda sina flock troget och sanningsenligt mot det mål som det vägskäl som väntar på oss alla. Så jag säger åter igen: “Vänd om och böj er för Herren på nytt. Gör det nu. Snart är det för sent!”
