De senaste åren i Kristiina Eskolas liv har varit ett enda virrvarr. Hennes förstfödde är tre år och minstingen ett och ett halvt år. Moderskapet förde med sig nya tankar om tron. Tidigare hade trosfrågorna inte intresserat henne, men nu upplevde hon att Gud drog henne starkt till sig.
”Moderskapet ändrade mig kolossalt”, berättar Kristiina Eskola, 29 år. Hon hade fått två underbara barn i snabb takt, men moderslyckan hade också visat sin avigsida. ”Jag upplevde att mina barns trygghet låg endast i mina egna händer. Jag försökte skydda mina barn så gott jag kunde och upplevde ångest och stress i situationen. Jag oroade mig och var rädd att något tråkigt skulle hända mina barn”, berättar Kristiina.
Kristiinas egen mamma har alltid varit en stor trygghet för henne. ”Min mamma kom till tro i slutet på 90-talet och trosfrågorna var bekanta genom detta. Nu när jag själv blev mamma fick jag en känsla av att jag skulle vilja vara en likadan trygghet för mina barn som min mamma varit för mig”, berättar Kristiina.
Men nu var situationen den att Kristiina snabbt rapporterade åt sin egen mamma om till exempel ett barn ramlat illa. Hon visste att mamma säkert skulle be. “Till slut började jag tänka: Varför använder jag mamma som förmedlare? Jag kunde ju själv komma till tro”, berättar Kristiina.
Även annars kändes det för Kristiina som om Gud drog henne till sig. Trosfrågorna snurrade i hennes huvud men någonting inom henne bromsade. ”Ju mera jag tänkte på trosfrågorna, desto mera började jag grubbla på vad det var som hindrade mig.”
Fast i fördomar
Fördomarna hindrade Kristiina. ”Jag hade uppfattat tron som en börda där man presterar till exempel gudstjänstdeltagande och bibelläsning. Jag trodde att tron är förknippad med olika regler och förpliktelser som man måste följa och att livet blir torrt och tråkigt.”
Gud tycktes ändå dra henne till sig som en magnet. Det var en intensiv och mild kallelse som Kristiina på sätt och vis ville svara på, men hon visst inte om hon vågade. Obeslutsamheten plågade henne. Tänk om kallelsen gick förbi, skulle den någonsin komma tillbaka i så fall?
”Jag reflekterade mycket över detta och minns att jag vill berätta för någon om min process. Men för vem? Min mans syster kom starkt för mig. Hon skulle säkert inte döma mig och hon skulle vara en lagom neutral person som man kunde tala med”, funderade Kristiina.
”Åt henne berättade jag att det känns som om jag snart skulle komma till tro. Till min förvåning berättade min mans syster att hon också hade grubblat över dessa saker, men att inte heller hon hade kunnat komma vidare.”
Väckt av ett kristet tv program
Kristiina berättar: “Jag blev väldigt gripen av vår diskussion och ganska snart efter den, en tisdagsmorgon, knäppte jag på tv:n och satte på TV7. Den kristna kanalen sände ett finskt program, ”Gud talar”, som handlade om början till förändring. Det var alldeles som om avsnittet varit gjort för mig. Det var ironiskt att det egentligen handlade om att sköta ekonomin, men ändå svarade det på så många av mina frågor att jag bara började gråta. Jag beslöt att jag inte längre skulle vänta en enda sekund utan jag knäböjde och gav mitt liv åt Jesus.
Vid det tillfället hände inget särskilt men jag märkte samma dag att mina fördomar totalt hade försvunnit. Jag förstod att jag hade trott på lögner om tron och om Gud. Nu ville jag av egen vilja lära känna Gud, växa i tron och lära mig vad den riktigt handlade om.
Jag hade också trott att jag var en ‘lagom god’ människa, men nu förstod jag på djupet inom mig att jag också var en syndig människa som behöver Jesus som sin Frälsare, även om allt hade gått bra i mitt liv, utan några större kriser.”
En ny frihet
Kristiinas moderskap fick en ny frihet och vila. Kristiina berättar: “Jag förstod att jag har en sådan Gud, en Far, som också bryr sig om mina barn och att ingen här i världen kan sköta och skydda mina barn bättre än Han. Varken jag eller min man kan linda in dem i bomull. Vilken lättnad att också i detta få sätta sin lit till Honom. Gud tar hand om både våra barn, mig och min man. Därför stressar och oroar jag mig inte längre som tidigare utan njuter av moderskapet och upplever att jag är fri på ett nytt sätt.”
När man lyssnar på Kristiina ser man att tron på Kristus för henne har betytt framförallt frihet. Det är underbart eftersom hon uttryckligen var rädd för att hamna i ett fängelse av regler och förpliktelser. “Orden räcker inte till för att beskriva den glädje och trygghet som jag har fått uppleva som Guds eget barn. Vilken frid! I mitt inre har jag en övernaturlig frid som inte är beroende av omständigheter”, säger Kristiina glatt.
Det har gått ett och ett halvt år sedan dessa händelser, Kristiinas mans syster vågade också ge sitt liv i Guds hand tre veckor efter att Kristiina gjort det. Tillsammans har de hittat en församlingsgemenskap i Borgå.
Översättning: Harriet Eklöf
