De flesta bibellärare och teologer är överens om att Jeshua föddes någon gång kring Herrens högtider under hösten. Ett sätt att komma fram till den slutsatsen är att läsa om Johannes Döparens födelse i Lukas 1. Utifrån 1 Krönikeboken 24 kan man härleda när Johannes Döparens far Sakarja tjänstegjorde i Templet, eftersom han tillhörde Abijahs prästerliga avdelning. Vad vi också vet är att sex månader senare besökte ängeln Gabriel Maria (hennes riktiga hebreiska namn var Miriam) och hon blev havande genom den Helige Ande. Denna information pekar på den sjunde månaden på den judiska kalendern som tiden för Messias födelse.
Vi har också en del häpnadsväckande information från stjärnhimlens bilder som bekräftar detta. De vise männen hade sett judarnas konungs stjärna i östern och kommit till Jerusalem för att söka efter Honom. Dessutom talar Uppenbarelsebokens tolfte kapitel om ett tecken på himlen som är kopplat till Messias födelse.
Gud skapade stjärnorna, vilket inbegriper planeterna, att tjäna som tecken. “Gud sade: ‘Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!” De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år'” (1 Mos. 1:14).
Psaltaren 19:1-4 säger: “Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra, utan tal och utan ord, deras röst hörs inte. De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände.”
Innan Bibeln skrevs hade Gud redan skrivit evangeliet i stjärnorna. Den välkände radiobibelläraren Dr. D. James Kennedy skriver i sin bok, The Real Meaning of the Zodiac (Zodiakens sanna innebörd), att vetenskapsmän är förvånade över att varje civilisation i historien, oavsett hur långt bakåt i tiden man går, alltid hänvisar till samma stjärnbilder. Den enda rimliga förklaringen är att Gud lärde Adam betydelsen bakom stjärnbilderna och att detta sedan fördes vidare till efterföljande generationer.
Hela frälsningsbudskapet syns klart i zodiaken som börjar med Jungfruns stärnbild och slutar med Lejonet, kungen. Pastor Tim Warner i USA har skrivit en mycket fascinerande bok om detta som heter Mystery of the Mazzaroth. (1)
Budskapet perverterades sedan i Babylon så att man läste horoskop för att förutsäga framtida händelser, något som Gud strängeligen fördömer som demoniskt, ockult beteende. Men det ursprungliga budskapet i stjärnorna som Gud skapade finns fortfarande kvar som det står i Psalm 19. Jobs bok nämner flera av stjärnbilderna. ”… han som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.” (Job 9:9) Daniel var chef för de vise männen i Babel. Säkerligen undervisade han de vise där om sanningen om stjärnorna, vilket är anledningen till att en del av dem senare kom till Jerusalem för att söka efter Messias när Han hade fötts.
“När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: ‘Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom'” (Mt 2:1-2)
Tre bibelställen med messianska profetior ger oss förklaringen till den stjärna som de vise männen hade sett. Det första skriftstället är 4 Moseboken 24:17-19.
“Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ner alla söner till Set. Han skall få till besittning Edom och Seir, sina fiender. Ja, Israel skall göra mäktiga ting. Ur Jakob skall en härskare komma, och de överlevande skall han utrota ur staden.”
Det andra messianska skriftstället är 1 Moseboken 49:8-10.
“Juda, dig skall dina bröder prisa. Din hand skall vara på dina fienders nacke, din fars söner skall buga sig för dig. Ett ungt lejon är Juda. Från rivet byte har du rest dig, min son. Han böjer sig, han lägger sig ner som ett lejon, som en lejoninna – vem får honom att resa sig? Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga.”
Det tredje är Psaltaren 110:1-4.
“HERREN sade till min Herre: “Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter. “Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender. …HERREN har svurit och skall inte ångra sig: “Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.”‘
Vi ser i 4 Mosebok 24, att en stjärna, också kallad en spira, ska komma ut från Jakob. I 1 Mosebok 49 ser vi att denna spira närmare bestämt kommer ut ur Juda stam, som kallas ett lejon, och i Psalm 110 ser vi att Messias ska komma på samma sätt som Melkisedek, vilket betyder “Rättfärdighetens konung”.
Planeten Jupiter heter Zedek på hebreiska, vilket betyder ”rättfärdig”. Den har alltid kopplats ihop med Messias, ”den Rättfärdige”. Den ljusstarkaste stjärnan i Leo, lejonet, som är en symbol för Juda, heter Regulus, vilket betyder ”kung” som heter melech på hebreiska.
De vise männen sade “Vi har sett hans stjärna gå upp”, vilket också kan översättas “Vi har sett hans stjärna i öster.” Den 12:e september, under Basunhögtiden år 3 före Kristus, påbörjade Regulus (Melech) och Jupiter (Zedek) en helisk uppstigning tillsammans såsom en enda stjärna och gjorde på så sätt att Melkisedek framträdde mellan Leos (Judas) fötter i horisonten i öster, precis före soluppgången. Denna heliska uppstigning av Regulus och Jupiter händer en gång vart 80:e år. Inom ett år efter denna uppstigning år 3 före Kristus hände det dock ytterligare två gånger, dels i samband med Purimfesten och dels i samband med Shavuot (Pingsten).
Men det hände också något annat i himlen denna Basunhögtidsnatt, år 3 f. Kr. Mellan kl.18:18 och 19:39 lokal Jerusalemtid, kvällen den 11 september, just som Basunhögtiden började, var Virgo ”klädd i solen” och hade den nya månen under sina fötter precis som det beskrivs i Uppenbarelseboken 12:1-5.
“Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda. … Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira.”
Det året befann sig solen i Virgos tecken i tjugo dagar, mellan den 27 augusti och den 15 september, men under den tiden var månen under Virgos fötter i bara en och halv timme. Det hände precis när Basunhögtiden började. Det är mycket troligt att det var precis då som Maria var i födslovånda för att föda fram Messias enligt Uppenbarelseboken 12, medan väktarna på Jerusalems murar tillkännagav nymånen genom att det blåstes i shofarhornen. Vad lite de visste om vad som hände just då bara någon kilometer därifrån! (2)
Enligt judisk tradition skapade Gud Adam, som också kallas Guds son i Skriften (Luk. 3:38), under Basunhögtiden. Vad passande att även den siste Adam föddes samma dag! Och precis som Messias en dag ska återkomma som konung med en Guds basunstöt, kom Han också första gången vid ljudet av en basun. En konungs ankomst tillkännagavs ju alltid med basuner. Det är oerhört starkt hur Gud i detalj fullbordar Sitt Ord!
Vilken enorm Gud vi tjänar! I sanning är det så att “Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra, utan tal och utan ord, deras röst hörs inte. De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände.” (Ps 19:1-4) Paulus citerar denna Psalm om stjärnorna i Romarbrevet när han frågar om Israel har hört evangeliet: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så: Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar.” (Rom 10:18) Hänvisar Paulus här till de vise männens vittnesbörd i Jerusalem om Messias födelse? Det står ju att det blev en stor uppståndelse i hela Jerusalem över de vise männens vittnesbörd om stjärnan de sett på himlavalvet. (Matt 2:1-3)
I Bibeln räknas även planeterna till stjärnorna. I berättelsen om de vise männen, säger Matteus att stjärnan “stannade över den plats där barnet var” (Matt 2:9) Det speciella med planeterna är ju att de rör sig på himlavalvet, vilket ju inte de vanliga stjärnorna gör.
Efter det att Melech och Zedek under ett år gjort sin tredje heliska uppgång som en stjärna den 8 maj i samband med pingsten år 2 f. Kr., började Zedek, ”den Rättfärdige”, dvs Jupiter, att under andra hälften av juni att röra sig västerut på himlavalvet. Det är mycket troligt att de vise männen då bestämde sig för att följa stjärnan tills de nådde Jerusalem, en resa som tog Esra omkring fyra månader. Antagligen kom de fram till Jerusalem i början på vintern och började fråga om var den nyfödde judakonungen fanns.
I hemlighet frågade Herodes de vise männen om den exakta tiden när stjärnan framträtt. Senare, när han försökte att mörda den nyfödde kungen, beordrade han att varje pojke i trakten runt Betlehem, och som var två år eller yngre, skulle dödas “enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen.” (Matt 2:16) I december år 2 f. Kr. stannade Jupiter på sin färd västerut på himlen under en period. Från Jerusalems utsiktspunkt föreföll det som om den stannade över Betlehem “över den plats där barnet var.” (v.9) (3)
Vid tiden för de vise männens besök var Jesus inget spädbarn längre eftersom Han hade fötts mer än ett år tidigare. Han var då förmodligen en 15 månader gammal pojke. Därför står det inte i Matteus att de vise männen fann Messias i ett stall utan i ett hus. ”Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor.” (Matt 2:11)
Herdarna däremot hade ju kommit samma natt som Messias föddes och då fann de Honom där Han låg i en krubba i stallet med djuren.
Det finns ännu mer information som förkunnar vår Guds underverk. Om Messias föddes den 11 september år 3 f. Kr, så avlades Han av den Helige Ande 38 veckor tidigare, omkring den 19 december år 4 f. Kr. precis mitt i Hannukah. Världens Ljus blev kött under Hannukah, som är Ljushögtiden! Hannukah, som infaller i december när det är som mörkast, är således en mycket lämplig tidpunkt att tacka Gud för att Han sände sin Son till oss som världens Ljus!
Hannukah är en högtid då man firar minnet av Templets återinvigning, när en enda oljeflaska som fanns till ljusstaken i Templet genom ett under räckte i åtta dagar i stället för en. Det sedvanliga uttrycket bland judar under Hannukah är: “Det hände ett stort mirakel där!” (eller “här” om man bor i Israel). Och sannerligen var det ett stort mirakel när ett nytt Tempel för Guds härlighet, Messias kropp, ”invigdes” av den Helige Ande i Marias moderliv just under Hannukah.
Lars Enarson
Illustration: Pekka Husa
- Undervisning finns även tillgänglig på nätet http://www.answersinrevelation.org/Mazzaroth.html
- Många har utgått från att Jesus måste ha fötts före år 4 f. Kr eftersom Herodes dog det året. De tidiga kyrkofäderna var emellertid eniga om att Han föddes år 2 eller 3 f.Kr. och idag är många forskare övertygade om att Herodes död förmodligen inträffade någon gång före Påsk år 1 f.Kr.
- Mer om detta finns att läsa på http://www.bethlehemstar.com/
