Pojkspolingen ville komma in på läroverket i slutet av 1940-talet. På väg till inträdesprovet blev det klart för honom att han inte kunde gå till provet utan egen penna, suddgummi och papper. Den sökande hade inte med sig de saker som fordrades och inte heller pengar. Den förtvivlade skyndade till bokhandeln. Den panke lovade betala de nödvändiga artiklarna senare, men bokhandlaren gav honom allting gratis. Han önskade den av godhet överrumplade framgång i provet. Den oförtjänt utrustade sökte och kom in på skolan.
Den unge studerade flitigt och jobbade som diversearbetare. Småningom öppnades dörrarna till lyceum, högskola och arbetslivet. Familj bildades och barnen växte. Till slut pensionerades mannen, tacksam för sina arbetsår och sitt liv. Med på resan hade funnits olika sorters omständigheter, grynnor och möjligheter, som alla på sitt sätt hade lett honom vidare i livet. De åldrade, livserfarna ögonen tårades när mannen mindes sin välgörare och sa: “Det var en storartad handling.”
Tacksamhet kan födas ur relationer till andra människor eller ur situationer där man upplever omsorg eller tröst. Tacksamhet och lycka är som tvillingar som ofta anländer tillsammans och kommer med glädje. Tacksamhet är mer än bara en flyktig känsla. Det är en livsinställning. En del är tacksamma även för små saker, medan ingenting tycks vara nog för andra. Otacksamhet och missnöje är ju helt annorlunda tvillingar, som ofta anländer tillsammans och kommer med bitterhet. I dessa tre snärjas ofta olika destruktiva krafter in. Där de får härja mår människan dåligt.
Tacksamhet till Gud föds då vi förstår att den hjälp, det stöd och den tröst vi fått av andra i första hand kommer från Gud. Människor agerar medvetet eller omedvetet som mellanhand endera för Guds godhet eller för “den andra typens” ondska. Jesaja påminner oss: “Ja, därför väntar Herren, till dess att han kan vara er nådig, därför tronar han i höghet, till dess att han kan förbarma sig över er. Ty en domens Gud är Herren – saliga är alla de som väntar efter honom.” (Jes 30:18). Gud vill vara oss nådig och via oss nådig också mot andra människor så att Hans godhet kan bli verklig mitt ibland oss.
I den finska psalmen 428 sjunger vi: “I detta rike är de svaga starka, den sjuke helar den friske, den som får hjälper givaren.” När man ger får man verkligen, och när man får kan man ge. Det goda som man gett kan sträcka sig ända till tredje och fjärde generation. Små handlingar kan betyda väldigt mycket, därför lönar det sig att göra dem. Tacksamhet och givmildhet lönar det sig att lära sig i små och stora ting. Genom dem får man verkligt innehåll och verklig glädje i livet.
Jag känner tacksamhet till Gud och till bokhandlaren som gav möjlighet åt min pappa att söka in till läroverket. Den lilla vänliga handlingens välsignelser sträcker sig ända till denna dag. Kanske bokhandlaren och pappa i himlen lyfter en tacksamhetens skål till Kristus och säger:
“Till livet – det eviga livet.” Min pappa var en vanlig man med oslipade kanter. Jag har också mina brister. “Tack pappa för den gemensamma resan,” säger jag för mig själv. Till Gud suckar jag: “Tack, min Gud, för vad som varit, tack för allt vad du beskär...” Alltså, vad består varaktig tacksamhet av? Tacksamhet till människor och till Gud…det består en evigt varaktig tacksamhet av.
– Mikko Matikainen
Översättning: Eva-Maria Stenbäck
